Tänk att det redan gått en vecka, sedan Cyzarine fick sina småttingar.
Båda killarna har börjat öppna sina ögon, tjejen väntar visst lite till med att spana in vad som händer omkring henne.
Ännu har de inte fått sina namn.  Förhoppningsvis har de namn innan veckans slut.
Min kära vän Lena som har uppfödningen S*Mira Milaia kom förbi för att se på kattungarna.
Då var jag smart och passade på att få hjälp med fotograferingen.
Vi lyckades faktiskt rätt bra med en kull bild.
Lena har även lagt ut enskilda bilder på småttingarna på min hemsida, S*Millifiore.

     
1:an 2:an 3:an.

Här pussar pojkarna på sin syster. Syskonkärlek!

Glad Påsk önskar vi er alla!!

Det är inte alltid så enkelt att ta en gruppbild på kattungar.
Vi ska inte inbilla oss att det blir enklare ju äldre de blir heller.

Allt handlar om ögonblicksverk.

Till slut gav vi upp, det fick bli enskilda bilder på våra påskgodingar.

1.an

2:an

3:an

Nu är det stora problemet med namnen på dessa godingar.

3:an  1:an  2:an

När allt är lugnt och skönt sätter jag mig vid datorn och tittar på olika orkidéer.
Kanske jag hittar namnen där denna gång också. Orkidéer är ju en favorit.
Men det blir allt svårare och svårare.
Jag får nog snart söka på andra blomsorter.
För blommor blir det, Millifiore betyder ju tusentals blommor.

Under tiden när jag sitter i lugn och ro och tittar i datorn,
har Cyzarine smugit i väg med kattungarna från bolådan.
Var hade Cyzarine gömt dem.
Jag hade mina aningar från tidigare kullar hon haft.
Mycket riktigt hade jag rätt.

Ovanligt stor knöl på min sänghalva.

   Titta här vilket fynd jag gjorde.

Nu är frågan vem som är tjurigare, hon eller jag.
Det kommer väl att bli som vanligt, hon.
Så nu blir det en korg i sängen med Cyzarine och kattungarna.
Det finns ju hjärterum!

I går måndag höll Cyzarine koll på mig hela dagen, så jag förstod att något var på gång.
Klockan 14.45 satt vi vid bolådan och hon pratade på för fullt.
Jag ringde min uppfödarvän Lena och berättade att något var på gång, men det skulle nog ta ett tag.
Dottern Sara var också på väg mot Kåge, för hon ville absolut inte missa något.
Det tog inte lång tid innan Cyzarine hade krystvärkar.
Lena fick skynda sig in i bilen och köra hit.
Det dröjde inte länge innan första kattungen var ute.

En kille som såg väldigt randig ut och med ett hjärta i pannan.
16.27 kom han till världen och 101 gram är hans födelsevikt.

När man sitter och väntar tycker man att det tar alldeles för lång tid.
Men plötsligt är något på gång igen.

En liten tjej med små fläckar på ryggen och en vit tå.
17.18 kom tjejen till världen. 96 gram är hennes födelsevikt.

Sen gick det snabbt när katt 3 ville se sin nya värld.

17.27 kom en till kille för att besöka världen. 91 gram är hans födelsevikt.

Nu bestämde vi att det nog var över och Lena åkte hem.
Hon han nog inte vara hemma många minuter och vi hade just bäddat rent när
kattunge nummer fyra kom i full fart.
Tyvärr var den dödfödd. En kattunge med mycket vitt och bara lite svart på ryggen och huvudet.
Denna lilla kisse såg ut som vilken kattunge som helst inga fel på den förutom att den saknade liv.
Första gången för mig som jag har fått en döfödd kattunge Något som jag varit orolig över.
Sov gott lilla vännen!

Tack till Lena och Sara för hjälpen under förlossningen.

I afton födde Cyzarine sina kattungar.
Tre stycken sötnosar.
Kön håller jag på ett tag tills jag är säker.
Nu ligger de och snuttar och snuttar.
Skönt att det funkar på en enda gång.

Solen skiner och himlen är blå, hur underbart är inte det?
Fast nu blåser det, men det är inte den enda orsaken att man
sitter inne en sådan här dag.
Cyzarine ska få kattungar och vill inte lämna mig ur sikte.
Har nu väntat hela helgen på att det skulle komma några småttingar,
men inte det.
Man kan aldrig veta när de vill komma.
Hon brukar få på 63 dagar, så var det inte denna gång.
Just nu har hon en charmigt ostyrig päls.

  S*Gorabellas Cyzarine